jag tror på gud på ett vis. jag tror att det finns någonting däruppe som löser svåra knipor som vi inte förtjänar.
det har hänt mig att jag har klarat mig ur knippor som i princip är omöjliga när jag har bett till gud. jag tror även på ödet, det som händer är meningen att hända. trotsar du ödet, alltså känslan som du känner i magen att du borde eller inte borde göra något, då har du ändrat din egen framtid. det är min tro iallafall. om den bygger på någon grund, eller om det bara bygger på mina tvångstankar det vet jag inte. men det är min tro.