Smultronbett skriven av Barbara Voors

Boken handlar om Molly som är rikt gift med den kände dirigenten Herman. Tillsammans har de två barn och allting går som på lina ända tills Molly får ett brev hem om medelålderskrisen. Hon skummar igenom det men kastar det lika snabbt med tanke på vilken ångest det medför. Men den som skickar dessa brev ger sig inte, Molly får brev efter brev med olika tecken på medelålderskris och hon börjar att insé att någon försöker att styra hennes liv. Alla dessa brev får henne att tänka hur lite av livet hon faktist tagit vara på, detta medför shopping, febril träning och kärleksaffärer. Herman kommer på henne och även han har en annan, hela hennes liv börjar om från början, utan man, utan hus och utan barn som har respekt för sin egen mor. Men för henne är det inte en nystart utan ett slut, ett slut på hela hennes liv. Molly köper boken "Mozarts Requiem" som handlar om Mozarts sista tid, och ju längre hon kommer i boken desto mer känner hon igen sig. Hon läser om mozarts klagande över det gift som sakta men säkert sprids i hans kropp, det gift som andra förklarade som ålderdom. Men mozart vägrade insé att han åldrades, han var känd, han kunde väl inte åldras? Precis så kände Molly, hon hade ju det perfekta livet, hon var duktig med sin cello, och hade ju precis skrivit ett eget stycke till den nya showen, inte kunde väl hon åldras, eller kunde hon?

 
Att Barbara Voors är en duktig författare är det inget tal om. Hon skriver med flyt och det märks att boken är väl genomtänkt. Man förstår hennes syfte med boken, och man förstår att hon har blandat in egna tankar i texten för tat få den mer realistisk. Början av boken är seg och man ger lätt upp och slutar läsa, men i mitten kommer den igång och man börjar att insé att det inte spelar någon roll om man är 20 eller 60, man känner i vilket fall som hellst igen sig i någon del av boken. Det jag gillar mest med just smultronbett är att hon har gjort så att man kan spegla allas personligheter med sin egen, henne, hennes makes, barnens, chefens, man kan tänka sig in i allas situtioner. Det här är en av fyra böcker jag läst med just Barbara Voors och det märks att hon har tydliga drag som följer med i varje bok, bland annat otrohet är något som ofta förekommer i hennes böcker på ett eller annat sätt. Om det nu är för att hon själv har upplevt detta, eller om det är något hon förstår sig på, det har jag ingen aning om. Boken är bra, och om man gillar böcker där man själv kan sätta sig in i situationen så är det här absolut en bra bok.

Jonna Skyttestrand MPC9