glömde tisdagsdikten igår, för dåligt av mig!
men den kommer här istället, såhär på en onsdag.

Du är en av dem, jag aldrig kommer sluta sakna

du är den som jag vill se, så fort jag vaknar

Tiden löper och avgör öden

Jag föll för dig likt hösten och löven

Du va hoppet som brann, när jag ville skjuta mig

Och jag kan aldrig mer se ett liv, utan dig.

den här valde jag, för att ibland känner jag igen mig.