bjuder på den. sitter här i min pyjamas och funderar..
tänk vad livet skulle vara lätt om man visste allt innan liksom, ja t.ex.
ibland undrar jag om det är meningen att jag ska vara ensam hela livet?
jag vet att det låter knäppt jag är ju inte precis 30.. men ni fattar.
liksom, tänk om jag aldrig får den jag vill ha? tänk om jag förblir ensam livet ut.
eller är det meningen att man ska ta vem som helst och "nöja" sig med det?
och låta kärleken växa fram? ibland känner jag mig så liten alltså, så liten och okunnig.
känner ni aldrig så? som om alla vet allt, förutom ni?