när man tänker på det
så var nog 9e en av dom få klasserna jag verkligen,
då menar jag verkligen hatat i vissa stunder.
men det var den bästa klassen jag vart med om.
vi var som bröder och systrar, vi slogs, vi skrek,
vi skrattade, vi grät, vi tröstade, vi fanns, och nu finns inget?
allt det där är borta och nu är det istället, MPc9.
min nya klass..
jag har hanna och det tackar jag gud för.
men jag har inte 9e, och kommer aldrig någonsin mer få ha det heller.
jag känner nu att jag inte tog vara på dom 3 åren vi hade tillsammans,
som jag nog borde ha gjort.
och nu är allt borta. alla lärare, alla klasskamratet.
3 år, och nu aldrig någonsin mer 9e, aldrig.
jag kommer lära känna min nya klass,
och kommer säkert tycka om dom hur mycket som helst.
men jag tror inte att jag någonsin igen,
kommer att hitta en klass som är som en familj för mig.
if i could turn back time.
här kommer lite söta bilder från 7-9 på fröviskolan <3
malin och jag <3
jag med mitt första skåp
hanna <3
ida i 7an <3
men nu ska jag iallafall till tempo, sen hem och städa.
puss på 9e, och en liten puss på MPc9.
i know how it feels.
<3:)
svar anonym : uschja :(
JAG GRÅTER! JAG SAKNAR MIN KLASS! :'(
svar kallis : jag också du :(